WIG WAM: Non Stop Rock´n´Roll

4 / 5
WIG WAM tog alla med storm 2005 när de till synes drev med både sig själva, genren och hela melodifestivalen. Nu har uppståndelsen lagt sig lagom till denna nya skiva på Frontiers. Plojband eller seriösa rockare?

Kaxig melodisk hårdrock har varit WIG WAMS modell och inledande ”Do Ya Wanna Taste It” är inget undantag. Deras popmetall är som vanligt snällt smittsam, och 2.57 är gångbar speltid även i melodifestivalen. De fortsätter lika bekymmerslöst i ”Walls Come Down”, hela plattan går i samma låt-oss-ha-roligt-tonart. ”Wild One” är lika roande den, rena rama osminkade KISS. 70-tals glamrocksallsång styr ”C´mon Everybody”, och de är fortfarande lika hurtfriska. En väntad mjukis (av två) är ”Man in the Moon”. WIG WAM lever som om de gett ut skivan 1985. Titellåten följer formulan och ger än en gång fansen vad de vill ha. Fansen är såklart ett vitt begrepp, och WIG WAM kommer med all säkerhet att ge ut fler skivor. Väntad mjukis nr.2 (med tändarvarning) är ”From Here”. Hjärta - smärta enligt MTVS standard kring 1988. Vad skivor de skulle ha sålt det året! Tio rockers, inklusive en riktigt bra bonuslåt, och två tårdrypande ballader om evig trohet (en ren motsägelse i branschen). WIG WAM gör njutning för sorglösa kick-jagare i läder, jeans och nitar. WIG WAM är nog seriösa hedonister i alla fall och denna obekymrade uppvisning gör dig glad.

Review by Mikael Johansson, Festivalphoto 02.02.2010
www.festivalphoto.net